3. Fru Strejt

Lyssna

Detta spår bygger på en livetagning där det mesta stämde, men vem är Fru Strejt?

Fru Strejt är en cynisk, sarkastisk figur som i stort och smått påtalar alltings förgänglighet, och människans tillkortakommanden. Kommer helst om natten och gör mig minst sagt frustrerad. Älskar att hårdra saker typ, ”bredband eller fadderbarn”.

Låt mig ge ett aktuellt  exempel: Ett tillsynes helt vanligt, småtrevligt resereportage från lokalblaskan kan få henne att helt gå i spinn och tappa fattningen.

”Menar du att det finns människor som på allvar åker på all inclusive till Scharm el Sheikh!? Men inte efter det här reportaget va? Jag menar kolla faktarutan, att överhuvudtaget drista sig till att sätta upp någonting på plussidan och väga det mot det som finns på minus är ju sinnessjukt! Du umgås väl inte med folk som åker på sådana resor? Svara! Och den här tidningen… betalar du för detta? De s.k. journalisterna kan ju inte ens skriva skiten själva utan tar som vanligt in allt från tt.”

Det värsta är att hon har rätt…

Jag spelar akustisk gitarr, Jonatan Stenson elgitarr,Marcus Jäderholm elbas, Tomas Rustander trummor och Fredrik Brunnsberg keyboards.

Mitt i natten kommer hon och kryper ned i sängen

Det är ingen diskussion, hon ska ta mig till refrängen

Alltid lika rakt på sak, naken både fram och bak

Så i natt är jag på date. Jag vakar med Fru Sraight.

 

Hon börjar med sitt dirty talk, ja hon väser i mitt öra

Jag blir allt annat än kåt av det som jag får höra

Men hon har mig vaken nu. Hon går inte före sju 

Nu går hon på om skandaler och gate. Jag vakar med Fru Straight

 

Hon tar mig hem till Harry Boy som kanske tänker rösta

Inte för att han har nån koll, nej bara på sin egen bössa

Och fast han tar rätt mycket svart vill han ha tillbaka mera på sin skatt

Han röstar taktiskt för att få en break. Jag får vaka med Fru Straight

 

Cornelis satt på tippen han redan 1964

Men tombuteljerna försvann, nu är soporna så gott som nya

För några tjänar saftig peng på medborgarnas slit och släng

Att kränga prylar i dag är en piece of cake Men försök att sova med Fru Straight. 

 

Barn skola I skola gå för att får reda på om de duger

Men lärarna de är så få för alla vet ju att plugget suger

Och vem vill hamna där igen och inte tjäna många spänn

Men ingen majje vågar ropa strejk. De är lojala även mot Fru Straight

 

Jesus gick till berget han, fastän han var ledig

Han blev ingen kyrkans man, nej han var för fredlig

Men jag vet att våran präst tycker jobbet är en pest

Och mässandet är bara fejk avslöjar Fru Straight

 

Fru Straight vill se på tv nu, reklam. Hon undrar hur jag ska investera

Bredband eller fadderbarn ja du måste prioritera

Men är du på dramaten, folkkär, känd, blir du aldrig nånsin bränd

Du är en rollfigur som någon lejt på up drag av Fru Straight

 

Tittar på klockan 5 i 7 dags att tänka på refrängen

Så jag sager, nä hörru du nu får du allt komma till poängen.

Men hon klär bara på sig lugnt. Kysser mig på min allra ömmaste punkt

Och säger tack för i natt det var som vanligt great

Auf wieder sehen säger fru straight 

 

 

2. Liten pojke

Lyssna

Den här låten är nog den mest personliga på plattan. En barndomsbetraktelse med både ljusa och mörka minnen… I kontexten av albumet berättar den också om en svunnen tid, kanske om det omtalade folkhemmet, gemenskap och trygghet för en liten pojke bland grannar och dagmammor. En tid där leken och samtalen ofta kretsade kring gårdagkvällens tv-program. Gården på Soldatgatan, där jag växte upp påminner inte så lite om en gladiatorarena där alla som ville kunde betrakta oss barn från första parkett. Om någon ville påkalla vår uppmärksamhet var det bara att öppna fönstret och ropa. Hur är det nu?

Jag spelar akustisk gitarr, Jonatan Stenson lapsteal, Marcus Jäderholm elbas, Tomas Rustander trummor, Fredrik Brunnsberg keyboards och Magnus Midelf elgitarr.

I mitt barndoms 70-tal fanns det inte många val för en pojke.

Det var tv1 och tv2, du var en röd eller en blå liten pojke.

Det bodde vuxna i var lägenhet, de röstade av solidaritet.

Hur är det nu? Hur är det nu?

 

I mitt blåa Buster -rum levde jag mitt i en dröm, om en pojke, 

som kom först, som gjorde mål, som blev störst, som blev idol. Stålpojke.

Och när mitt namn flög över gårdens tak visste jag att det var dags för mat.

Hur är det nu? Hur är det nu för en liten pojke?

 

Natt… Demonerna har möte i vårt kök. Dricker hemjäst vin.

Varje natt spelas samma scen upp om och om igen.

Natt efter natt efter natt efter…

Jag har radion vid mitt öra, ändå kan jag tydligt höra 

hur hon klagar, hur han ljuger. 

 

I mitt barndoms sommarlov. Mitt i packningen där låg liten pojke

och var glad att stämningen var god, lättad varje gång hon log åt sin pojke.

Och i radion lät ett sommarband, en kassett som spelats in för hand 

Hur är det nu? Hur är det nu för en liten pojke?

1. Jag har längtat efter dig

Lyssna

Den här låten är fundamental för plattan, därför fick den också ligga först. Att hitta sig själv är en ständigt pågående, livslång process där man i olika skeden förmodligen hittar vad man just då vill hitta. I ett skede sökte jag efter det vackra, det var också då jag upptäckte hur mycket som var fult.

Jag spelar akustisk gitarr, Jonatan Stenson lirar elgitarr och lapsteal, Marcus Jäderholm elbas och Tomas Rustander trummar.

 

Jag har längtat efter dig, jag har väntat tro det eller ej

Och nu när gjort är gjort och sagt är sagt kan vi väl mötas

Jag har smygtittat och mer, jag har startat upp, jag har lagt ned

Men nu när ljuset kommer vill jag kunna klä mig naken

 

Åh, alla dessa val,  Åh alla dessa frågor utan svar

 

Det har tagit många år att få syn på alla sår

Jag smörjer in dem med min skam, det hjälper noll men dövar smärtan

Åh, så nära allting är och mitt i allt står jag och ser

På allt det vackra omkring mig, du frågar ja nån svarar nej

 

Åh, alla dessa ord, Åh alla dessa tankar på mitt bord

 

Så om jag skulle släppa taget, vem skulle orka ta emot mig då?

Och allt som ligger kvar här i bagaget, alla sånger, alla bilder, allt som fattas i min bok

 

Tänk att du alltid gått bredvid, tålmodigt bidande din tid

När jag sprang tunneln i panik satt du och väntade på vårt fik 

Åh så enkelt allting känns, det är så simpelt att man skäms

En enda regel utav guld kunde radera världens skuld

 

Åh, alla dessa mål, Åh alla dessa viljor utan stål

 

Och om jag skulle läsa in mig på allt som talar för att ingen vill se sin del i allt som sker  

Åh ni skulle låsa in mig, alla sparare & slösare & vinnare förlorare & säljare & köpare procentare periodare & borgare & knegare & kännare & vetare & ägare & höjdare & mobbare & bedjare, inköpare, försäljare, småhandlare & svikare, beställare, utförare, makthavare & smitare & fyndare & smugglare & granskare & myglare, förvaltare & snyltare åklagare, förbrytare & tigare, jasägare, förmedlare & tjallare, uppköpare & langare & samlare förfalskare, utredare & väktare förskingrare & snattare, förtryckare förhandlare försnillare belackare, värvare, väljare, spelare tipsare & Ledare & lögnare, världsmästare & lismare, predikare, åhörare, åskådare & tyckare, förkunnare, förnekare & siare & hycklare

 

Jag har längtat efter dig. Jag har väntat tro det eller ej

11 sånger man inte vill höra The Album

Kan inte minnas när vi egentligen började, Tomas och jag men det känns som om det var i går och för mycket länge sedan. Först spelades faktiskt hela plattan in akustiskt, men varken jag eller Tomas var nöjd med slutresultatet. Det fattades något… Trummor? Ja! Blås? Ja! Stråk? Kul! Kör? Kör! Så här i efterhand har jag insett att det enda som fattades var en artist med studiorutin. Låtarna och texterna är hur bra som helst, det var bara det att det lät skit. Tomas drog ihop ett fantastiskt kompband och vi började om från början med att repetera och lägga grunder i studion. Inte mycket från dessa sessioner finns nu kvar på plattan, men jag är dessa musiker evigt tacksam för timmarna de lade ned, helt utan ersättning, TACK! Detta var för drygt ett år sedan och det skulle nu visa sig att inte bara artisten utan också producenten lyste med sin frånvaro. Hur skulle det egentligen låta, vad ville jag egentligen? Ärligt talat är jag ännu osäker på detta, men nu var stenen i rullning och det fick bli vad det blev. Filer skickades hit och dit, ljudspår kördes om genom förstärkare, trummor (!) lades om i en industrilokal osv, allt för att hitta ett sound som vi var nöjda med och ja, efter att spötrollet Igelström lagt en sista hand på produktionen kan jag inte annat än konstatera att jag är tacksam och stolt! Tacksam för att jag har en del fina vänner: Tomas, utan dig hade det inte blivit någon skiva överhuvudtaget. Jonatan, som i ärlighetens namn alltid levererar och finns på riktigt. Erik och Anders som lånar ut sin begåvning och ungdom när jag behöver det som bäst. Martin som med varm hand och ringa ersättning gör skillnad! Anna för att du orkar! Stolt över slutresultatet som musikaliskt  kanske bäst kan beskrivas som en ask praliner där det, i bästa fall bör finnas något för varje smak. Men det saknar egentligen betydelse, för anledningen till att dessa sånger skrevs och bör lyssnas på är att jag har någonting på hjärtat, någonting viktigt som vi borde prata mer om, även om vi inte riktigt vill…